Les Misérables, den klassiska franska musikalen skriven av Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil och som är baserad på Victor Hugos roman Samhällets olycksbarn har premiär i helgen. Musikalen uppfördes för första gången på scen i Paris 1980 och tio år  senare 1990 såg jag den på Cirkus i Stockholm.

 

Musik.nu skriver så här om handlingen:

"Les Miserables utspelar sig under tidigt 1800-tal och här får vi följa ett antal franska karaktärer och dess liv över en 20 år lång period, med start 1815. Handlingen fokuserar kring den förrymde fången Jean Valjean och hans försök till återupprättelse efter 19 år i fängelse. Valjean startar så småningom en fabrik och blir borgmästare. En före detta fångvaktare, Javert, från hans tid i fängelset dyker dock upp och startar jakten på den gamle fången. Javerts anser att en brottsling alltid är en brottsling som ska sona sina brott. Tillsammans med sin vän, flickan Cosette, flyr Valjean till Paris.

I Paris förälskar sig Cosette i studenten Marius som hon gifter sig med. Javert tar sig också han till Paris för att fortsätta jakten. Under en scen räddar Valjean Mairus från att dö. I slutet av Les Miserables är Valjean gammal och dör slutligen efter att alla trådar slutligen vävs samman och historien får sina frågetecken upplösta."

 

Nu är biljetterna bokade och jag möter Valjean (Monsieur Madeleine), Fantine, Cosette, värdshusvärden Thénardier och de andra på filmduken i kväll. Det unika med filmen är vad jag förstår att kunna sjunga och gråta samtidigt och att dessutom kunna göra det bra.

 

Det ser jag fram emot.