I torsdags fyllde min cykel 4 år. Det blir inte så många turer under en sommar men visst rastas den ibland.
Den här veckan har den gått några mil och det går lättare och lättare för varje rastning. Dagens tur blev en mil och under resans gång så stannade vi till hos bekanta och drack kaffe med rabarberrulltårta.





Jag måste nypa mig i armen och säga VÄLKOMMN TILL VERKLIGHETEN. Gör inte folk något annat än fikar kaffe och kaffebröd, dricker hemgjord rabarbersaft och äter hembakade mandelskorpor och åker till sommarkafeér för att äta glass och korgar fyllda med kaffebröd.
Det här är inte min värld. Jag som är måltidsordningens vän och medvetna val är min melodi. Men snart är sommaren slut och efter några månader i verkligehen är jag många erfarenheter rikare. Jag har lärt mig hur svårt det är att säga nej (det känns som att man sårar när man inte äter eller dricker det som bjuds).

Smultrondoften ligger fortfarande tung omkring oss och dagens skörd har blivit 5 liter. Jag är lite lat när det gäller bärplockning men gubben ger sig inte så lätt. Han kan krypa runt i timmar och varvar smultronplockning med hjortronplockning. Mamma vill ha smultron och grädde till kvällsfika och naturligtvis vill jag det också då.